Vad är kärlek?
Båda orden GUD och KÄRLEK är
belastade med djupt inrotade idéer om vad orden står för. För
många – men inte alla – har ordet Gud en tendens att framkalla
tankar om religion och därför också om uppdelning,
omvändelse och därmed också tvång, om konflikt och därmed
medföljande långa krig, om botgöring och därför också lidande.
Ordet kärlek å andra sidan brukar väcka tankar om romans, om att
hitta sin tvillingsjäl, om ”brustet hjärta” och om att vara med
sin ”älskade”, om bröllopsklockor och om att bilda familj. I
båda fallen har den sanna betydelsen av orden så gott som helt
förlorats.
Kärlek är...
Vi vet alla att kärlek har många
ansikten, många uttryck som inte omedelbart blir tydliga i våra
samtal om kärlek. Inte bara romantiska relationer och heta känslor
utan också omsorg, medkänsla, tålamod, vänlighet, respekt och
uppskattning är uttryck för kärlek. Men när vi inte kan hitta den
person för vilken vi blir ”den enda” eller när vi förlorar
någon vi trodde vi var ”allt” för, då börjar vi upptäcka hur
flyktig kärleken kan vara. Ofta ersätts då kärlekskänslan av
fientlighet, ånger och ibland depression. Signalerna vi ger till
oss
själva och andra blir då att vi egentligen inte alls vet vad
kärlek
är. Vi trodde vi upplevde kärlek, vi trodde vi kunde ge och ta
emot
kärlek. Men om det verkligen hade varit kärlek i relationen, då
hade acceptans, fölåtelse och uppskattning hela tiden varit en röd
tråd oberoende av hur intim relationen varit. Antagligen är det så
att de flesta av oss intuitivt vet att kärlek är en ovillkorlig
och
osjälvisk känsla som bara gör gott. Och ändå oroar sig många
och blir som besatta av tankar som ”När kommer jag att finna den
äkta kärleken?” eller ”Varför älskar du inte MIG längre?” Är detta
uttryck för kärlek eller är det helt enkelt bara ett
själviskt behov av uppskattning och tröst?
Är kärlek ett ”fall”?
När vi uppenbarligen tycks ”falla”
för varandra är det som om vårt medvetande krymper ihop till en
mental besatthet av de andra personen. Vi bara tänker på den
personen hela tiden. Och ändå är det som om vi innerst inne vet
att kärlek inte är en energi som utesluter. Kärlek uttrycks när
man är öppen och vidsynt, djup och allomfattande. Så därför är
kanske uttrycket ”att falla” helt korrekt. Det är just det vi
gör när vi bara har ögon, tankar och tid för en enda och ingen
annan. För vad har det med KÄRLEK att göra? Det är inte i
kärlek vi ”faller”. I kärlek är det snarare tvärtom. När vi
får band och beroende till den andra signalerar det att vi börjar
falla. Men ”smekmånaden” tar slut, den euforiska berusningen
mattas av alltmer och de dagliga rutinerna tar vid. I många fall
är
det först då som den ”äkta kärleken” bärjar växa fram och
en stabil relation tar vid.
Detta sökande efter kärlek visar oss
också att vi antagligen har förbisett den djupaste betydelsen av
kärlek. Att vilja ha, att begära, att intensivt längta efter att
bli älskad är att glömma en viktig sak. Kärlek är inget vi kan
skaffa oss, det är istället något vi är här för att uttrycka.
Hur stor kraft har den sociala myten som säger att kärlek är ett
grundläggande behov hos alla människor? Det är en idé som smugit
sig in i själen och orsakar sorg när vårt behov inte
tillfredsställs. Så lite vi förstår att frihet från all sorg och
allt lidande endast är möjligt när vi vaknar upp till sanningen om
vad kärlek är. Kärlek är inte något vi behöver få men behöver
ge.
Från att vara till att göra.
Det finns många berättelser om
människor som verkligen vaknat upp till denna sanning. Det handlar
om det ögonblick då man inser att kärlek är något som finns här
och nu, att vi ÄR kärlek.
Från och med den stunden är allt som
det ska. Allt känns bra. Varför? Därför att alla problem överallt
- problemen ute i den stora världen likaväl som problemen i den
lilla världen som är våra hem och arbetsplatser – inte längre
ses som problem utan helt enkelt som ett tecken på tillfällig
frånvaro av kärlek. Då kan vi se stress för vad det är i sin
enklaste definition: frånvaron av kärlek i våra
relationer. Stress uppstår
inom
oss och mellan människor när vi temporärt tappat bort vår
förståelse för vad kärlek är. Det är bara i handling fri från
önskan om att få något tillbaka som kärlek kommer till uttryck.
Paradoxalt nog är det i en sådan handling, i sådana stunder, som
vi naturligt befriar oss själva från behovet att finna och
uppleva
kärlek. I sådana stunder behöver inte kärleken förklaras eller
definieras eller uttryckas poetiskt. Vi ä r det vi längtat
efter!
Den Speciella
Vad händer då med
det stora sökandet efter vår ”själsfrände”, efter vår
alldeles speciella kärlek?
Det verkar som om
vi verkligen kan finna det vi söker om vi önskar det tillräckligt
starkt. Kärlek är också den viktigaste energin bakom kreativitet.
När vi använder den energin - som egentligen är medvetandets
energi, vår egen energi – utan förvanskning genom beroenden eller
bindningar – kan vi på ett magiskt sätt skapa ett inre tillstånd
av frihet. Då kommer skaparkraft att flöda inombords. Sätt dig ner
och tänk efter vad du önskar från en annan människa, vilken sorts
person du skulle vilja vara tillsammans med och då kommer den
personen med stor säkerhet att dyka upp … förr eller senare. Det
finns en naturlag som säger att det vi tänker på drar vi till oss.
Och om du fortfarande känner att det bara finns en speciell person
som är menad för dig så kommer säkert också just den speciella
personen att dyka upp… förr eller senare! Men du måste vara
mycket uppmärksam, därför att om du är distraherad den stund som
den ”rätta” personen dyker upp framför dig, då kan du gå
miste om upplevelsen av det mötet! Och vad distraherar oss? Våra
bindningar och beroenden, våra önskningar och våra missbruk!
När Kärleken
gått
förlorad - temporärt!
Vi kanske från
djupet av vårt hjärta kan beskriva känslorna vi har till vår
alldeles speciella ”själsfrände”. Men det kan vara ett misstag
att tro att just den personen är den enda vi kan ha sådana känslor
för. Det kan finnas andra och vanligtvis är det så. Varför? Därför
att det antagligen var naturligt för oss att ha sådana
känslor för alla, innan vi förlorade vår inre frihet, innan vi
förlorade vad somliga kallar vår ”själsmedvetenhet”. I den
stund vi förlorade vår medvetenhet om oss själva som gränslös,
öppen, flödande och strålande energi, började vi tro att vi bara
var det där ofullkomliga ansiktet och den där konstiga kroppen vi
såg i spegeln varje dag. Bara att ha den tron skapar en slöja över
vår förmåga att ständigt vara kärleksfulla. Istället för
kärlek börjar vi uttrycka oro och rädsla. Tankar om vad skönhet
är överförs från själ till kroppslig form. Vi kan inte se att
den fysiska skönheten bleknar i jämförelse med den själsliga
utstrålningen, som är människans sanna natur. Det är då kärleken
går förlorad därför att vi har förlorat oss själva. Och så
börjar det stora sökandet, jakten på oss själva och på kärleken
börjar. Men vi tittar åt fel håll och nöjer oss alltför snabbt
med vad vi hittar. Och det vi hittar är ett växande beroende av
andras uppmärksamhet, andras bekräftelse och andras uppskattning.
Och vi tror att det är kärlek. Vår andliga trötthet - som kommer
till uttryck i okunnigheten om vilka vi är - blir allt djupare och
på så sätt bidrar vi till en alltmer kärlekslös värld. Världen
skulle kunna vara så annorlunda, fylld av kärleksfullhet och
lycka!
Somliga påstår faktiskt att världen var sådan en gång.
Och så händer
det! En ödesmättad dag vaknar vi upp från vår andliga trötthet
till den visdom som säger: Stop! Du beöver inte leta efter
kärleken
längre! Föreställ dig istället hur livet skulle vara om du själv
v a r själva kärleken. Låt din fantasi flöda, bli sant kreativ i
dina tankar och du kommer att märka hur din önskan steg för steg
går i uppfyllelse. Det kommer så småningom att kännas helt
naturligt att dina drömmar förverkligas tack vare dina tankar och
handlingar. Och det är just när det känns lätt och naturligt som
det du upplever är sant och äkta. Vi kan verkligen uppleva att vi
är själva kärleken. Det är när vi återställer denna sanning
som vi blir fria från alla våra bindningar och beroenden, från
alla våra behov och från vår egen osjälvständighet. Det är då
du vet att kärleken har kommit hem till den plats den aldrig
lämnat
- kommit hem inte till kroppens men till själva själens hjärta.
Det är då du vet
att ditt sökande efter den enda ”tvillingsjälen” är över. Du
känner att alla omkring dig är dina ”själsfränder”. Kanske
inte så romantiskt som du tänkt dig? Men å andra sidan: vad har
romantik med kärlek att göra?
Från ”Clear
Thinking – Vad betyder kärlek för Dig?” Av Mike George