Vad är kärlek


Båda orden GUD och KÄRLEK är belastade med djupt inrotade idéer om vad orden står för. För många – men inte alla – har ordet Gud en tendens att framkalla tankar om religion och därför också om uppdelning, omvändelse och därmed också tvång, om konflikt och därmed medföljande långa krig, om botgöring och därför också lidande. Ordet kärlek å andra sidan brukar väcka tankar om romans, om att hitta sin tvillingsjäl, om ”brustet hjärta” och om att vara med sin ”älskade”, om bröllopsklockor och om att bilda familj. I båda fallen har den sanna betydelsen av orden så gott som helt förlorats.

Kärlek är...
Vi vet alla att kärlek har många ansikten, många uttryck som inte omedelbart blir tydliga i våra samtal om kärlek. Inte bara romantiska relationer och heta känslor utan också omsorg, medkänsla, tålamod, vänlighet, respekt och uppskattning är uttryck för kärlek. Men när vi inte kan hitta den person för vilken vi blir ”den enda” eller när vi förlorar någon vi trodde vi var ”allt” för, då börjar vi upptäcka hur flyktig kärleken kan vara. Ofta ersätts då kärlekskänslan av fientlighet, ånger och ibland depression. Signalerna vi ger till oss själva och andra blir då att vi egentligen inte alls vet vad kärlek är. Vi trodde vi upplevde kärlek, vi trodde vi kunde ge och ta emot kärlek. Men om det verkligen hade varit kärlek i relationen, då hade acceptans, fölåtelse och uppskattning hela tiden varit en röd tråd oberoende av hur intim relationen varit. Antagligen är det så att de flesta av oss intuitivt vet att kärlek är en ovillkorlig och osjälvisk känsla som bara gör gott. Och ändå oroar sig många och blir som besatta av tankar som ”När kommer jag att finna den äkta kärleken?” eller ”Varför älskar du inte MIG längre?” Är detta uttryck för kärlek eller är det helt enkelt bara ett själviskt behov av uppskattning och tröst? 

Är kärlek ett ”fall”?
När vi uppenbarligen tycks ”falla” för varandra är det som om vårt medvetande krymper ihop till en mental besatthet av de andra personen. Vi bara tänker på den personen hela tiden. Och ändå är det som om vi innerst inne vet att kärlek inte är en energi som utesluter. Kärlek uttrycks när man är öppen och vidsynt, djup och allomfattande. Så därför är kanske uttrycket ”att falla” helt korrekt. Det är just det vi gör när vi bara har ögon, tankar och tid för en enda och ingen annan. För vad har det med KÄRLEK att göra? Det är inte i kärlek vi ”faller”. I kärlek är det snarare tvärtom. När vi får band och beroende till den andra signalerar det att vi börjar falla. Men ”smekmånaden” tar slut, den euforiska berusningen mattas av alltmer och de dagliga rutinerna tar vid. I många fall är det först då som den ”äkta kärleken” bärjar växa fram och en stabil relation tar vid. 

Detta sökande efter kärlek visar oss också att vi antagligen har förbisett den djupaste betydelsen av kärlek. Att vilja ha, att begära, att intensivt längta efter att bli älskad är att glömma en viktig sak. Kärlek är inget vi kan skaffa oss, det är istället något vi är här för att uttrycka. Hur stor kraft har den sociala myten som säger att kärlek är ett grundläggande behov hos alla människor? Det är en idé som smugit sig in i själen och orsakar sorg när vårt behov inte tillfredsställs. Så lite vi förstår att frihet från all sorg och allt lidande endast är möjligt när vi vaknar upp till sanningen om vad kärlek är. Kärlek är inte något vi behöver få men behöver ge.

Från att vara till att göra.
Det finns många berättelser om människor som verkligen vaknat upp till denna sanning. Det handlar om det ögonblick då man inser att kärlek är något som finns här och nu, att vi ÄR kärlek.
Från och med den stunden är allt som det ska. Allt känns bra. Varför? Därför att alla problem överallt - problemen ute i den stora världen likaväl som problemen i den lilla världen som är våra hem och arbetsplatser – inte längre ses som problem utan helt enkelt som ett tecken på tillfällig frånvaro av kärlek. Då kan vi se stress för vad det är i sin enklaste definition: frånvaron av kärlek i våra relationer. Stress uppstår inom oss och mellan människor när vi temporärt tappat bort vår förståelse för vad kärlek är. Det är bara i handling fri från önskan om att få något tillbaka som kärlek kommer till uttryck. Paradoxalt nog är det i en sådan handling, i sådana stunder, som vi naturligt befriar oss själva från behovet att finna och uppleva kärlek. I sådana stunder behöver inte kärleken förklaras eller definieras eller uttryckas poetiskt. Vi ä r det vi längtat efter!

Den Speciella
Vad händer då med det stora sökandet efter vår ”själsfrände”, efter vår alldeles speciella kärlek?
Det verkar som om vi verkligen kan finna det vi söker om vi önskar det tillräckligt starkt. Kärlek är också den viktigaste energin bakom kreativitet. När vi använder den energin - som egentligen är medvetandets energi, vår egen energi – utan förvanskning genom beroenden eller bindningar – kan vi på ett magiskt sätt skapa ett inre tillstånd av frihet. Då kommer skaparkraft att flöda inombords. Sätt dig ner och tänk efter vad du önskar från en annan människa, vilken sorts person du skulle vilja vara tillsammans med och då kommer den personen med stor säkerhet att dyka upp … förr eller senare. Det finns en naturlag som säger att det vi tänker på drar vi till oss. Och om du fortfarande känner att det bara finns en speciell person som är menad för dig så kommer säkert också just den speciella personen att dyka upp… förr eller senare! Men du måste vara mycket uppmärksam, därför att om du är distraherad den stund som den ”rätta” personen dyker upp framför dig, då kan du gå miste om upplevelsen av det mötet! Och vad distraherar oss? Våra bindningar och beroenden, våra önskningar och våra missbruk!

När Kärleken gått förlorad - temporärt!
Vi kanske från djupet av vårt hjärta kan beskriva känslorna vi har till vår alldeles speciella ”själsfrände”. Men det kan vara ett misstag att tro att just den personen är den enda vi kan ha sådana känslor för. Det kan finnas andra och vanligtvis är det så. Varför? Därför att det antagligen var naturligt för oss att ha sådana känslor för alla, innan vi förlorade vår inre frihet, innan vi förlorade vad somliga kallar vår ”själsmedvetenhet”. I den stund vi förlorade vår medvetenhet om oss själva som gränslös, öppen, flödande och strålande energi, började vi tro att vi bara var det där ofullkomliga ansiktet och den där konstiga kroppen vi såg i spegeln varje dag. Bara att ha den tron skapar en slöja över vår förmåga att ständigt vara kärleksfulla. Istället för kärlek börjar vi uttrycka oro och rädsla. Tankar om vad skönhet är överförs från själ till kroppslig form. Vi kan inte se att den fysiska skönheten bleknar i jämförelse med den själsliga utstrålningen, som är människans sanna natur. Det är då kärleken går förlorad därför att vi har förlorat oss själva. Och så börjar det stora sökandet, jakten på oss själva och på kärleken börjar. Men vi tittar åt fel håll och nöjer oss alltför snabbt med vad vi hittar. Och det vi hittar är ett växande beroende av andras uppmärksamhet, andras bekräftelse och andras uppskattning. Och vi tror att det är kärlek. Vår andliga trötthet - som kommer till uttryck i okunnigheten om vilka vi är - blir allt djupare och på så sätt bidrar vi till en alltmer kärlekslös värld. Världen skulle kunna vara så annorlunda, fylld av kärleksfullhet och lycka! Somliga påstår faktiskt att världen var sådan en gång.

Och så händer det! En ödesmättad dag vaknar vi upp från vår andliga trötthet till den visdom som säger: Stop! Du beöver inte leta efter kärleken längre! Föreställ dig istället hur livet skulle vara om du själv v a r själva kärleken. Låt din fantasi flöda, bli sant kreativ i dina tankar och du kommer att märka hur din önskan steg för steg går i uppfyllelse. Det kommer så småningom att kännas helt naturligt att dina drömmar förverkligas tack vare dina tankar och handlingar. Och det är just när det känns lätt och naturligt som det du upplever är sant och äkta. Vi kan verkligen uppleva att vi är själva kärleken. Det är när vi återställer denna sanning som vi blir fria från alla våra bindningar och beroenden, från alla våra behov och från vår egen osjälvständighet. Det är då du vet att kärleken har kommit hem till den plats den aldrig lämnat - kommit hem inte till kroppens men till själva själens hjärta.

Det är då du vet att ditt sökande efter den enda ”tvillingsjälen” är över. Du känner att alla omkring dig är dina ”själsfränder”. Kanske inte så romantiskt som du tänkt dig? Men å andra sidan: vad har romantik med kärlek att göra?

Från ”Clear Thinking – Vad betyder kärlek för Dig?” Av Mike George